Men hur som helst vill jag ändå ta upp saker och händelser i mitt och min familjs liv, svårt att ignorera när det stora flyttlasset går.
Inte en utan två av mina underbara "barn" flyttar nu till helgen.
En stor omställning, härligt härligt, konstigt, sentimentalt och omvälvande.
En epok är slut och kommer inte tillbaka...
Mycket tankar och känslor, en särskild tanke som gärna dröjer sig kvar är att vi bara har våra barn till låns.
Till låns några år av deras liv, betydande år, barnaåren... men nu när jag i just i dagarna är uppfylld av det här är känslorna att det gått så fort , det var ju inte länge sen vi satt i köket efter förskolan och pysslade eller packade deras matsäckar eller.. ja så där skulle jag kunna skriva om i all oändlighet.
Jag ska inte sticka under stol med att det känns skönt att få sitt hus tillbaka, för så kan det kännas när man har nästan vuxna barn hemmaboende, att man är gäst i sitt eget hus.
För det är ok att plocka efter små barn.. när de är vuxna.. nja inte helt ok men man fortsätter i samma anda.
Nu är det snitslad bana här hemma, det packas, sorteras och slängs.
Mina fantastiska, duktiga, vackra roliga... ja de finaste flickor flyttar till gemensam lägenhet.
Och bara det.. känns ju så himla bra.. att de trivs och tycker om varandra, tryggt och bra!
självständiga och starka...
Lycka till mina fina fina döttrar!!!
Evelina i storasyster Josefins knä
Små påskkärringar
Här hemma bland alla flyttkartonger, minnen, går en liten mamma och undrar var tiden tog vägen, stolt, glad, sentimental och en smula ledsen.. men nu är det ett annat liv som står på glänt
Vår "prins" i familjen bor fortfarande kvar hemma hos sin mamma och pappa... och det är för väl det...
Ni får ursäkta min frånvaro på kommentatorssidan just nu.. men jag kommer tillbaka så fort det lugnar ner sig här
ccccccccccccccccccccccccccccccccc
Nu måste jag på jobb!!
Kram på er
Ann-Catrin