Fotpallar... vad är det?

Vad veckorna går fort... idag är det redan torsdag,
Isande kallt har det varit ett par dagar här i Stockholm, vackert soligt.. men hu vad kylan kan krypa innanför jackan och in i märg och ben.
Och imorse så var det något kallt och vitt på marken... jag vägrar att prata om det...om jag bara ignorerar det så finns det inte... vill inte, inte NU!!!
Imitt uterum..ja jag envisas att kalla det så.. det är inget uterum i den bemärkelse att vi bara utnyttjar det sommartid, nej det är vinterbonat precis som i övriga huset.
Men vi behöll ju den befintliga husväggen och balkongdörr och fönster. kanske är det därför jag kallar det just för uterum.
Detta rum är i allfall väldigt kärt för vår familj. Här äts de flesta middagar, det fikas och äts brunch här på helgerna.
Eftersom det är en hel glasvägg ut mot trädgården känns det nästan som att sitta ute fast man sitter inne. Vi lade ett fint stengolv som blir härligt varmt när solen ligger på.
Vovvarna i familjen ligger gärna i de kära gamla fåtöljerna en solig förmiddag. Jag sätter mig gärna om jag hinner en stund där också..de är så väldigt bekväma.
De härstammar från mina morföräldrar och min mamma har lagat och klätt om dom. Ja här är då fotpallarna.. och varför har man såna egentligen.. ja jag gillar dom stenhårt. Omklädda är de sköna att vila fötterna på när man sitter i fåtöljen. Den här är ganska nyligen omklädd.. det romantiska rostyget står sig så fint mot det vita.. och ja ni gissade rätt..mamma har varit i farten Den här lilla raringen fick ett fårskinn som klädsel. Den var tills i julas guldfärgad men fick sig en duning med penseln.. allt för att matcha "syrran" Visst är tyget sött. och med fint kantband mot det målade vita Ser lite rufft ut... mycket snyggt med vitt och fårskinn ihop... en lyckad kombination.

Igår åt jag lunch med en kär vän.. härligt att träffas över en god bit mat så där mitt i veckan.... När vi skulle skiljas åt berättade hon att hon blev på gott humör när vi träffades och att jag inspirerade henne.

Tänk vad härligt att få höra sånt. jag skulle önska att vi vågade tala om för våra vänner vad dom betyder.. mer än vi gör, man tar så ofta allt för givet....

Jag vet att du läser min blogg söta Veronica´... du är för gullig... du inspirerar mig med.

Ha det bäst alla ni där ute... ignorera snö och kyla....nu tar vi tillbaka den spirande våren..

kram Ann-Catrin