tisdag 21 september 2010

en vardagsreflektion

Jag bara undrar om alla ljus skulle förbli otända eller om kuddarna i soffan alltid skulle vara opuffade om inte jag fanns i den här familjen...
Svaret är rätt givet..
Mysfaktorn står inte högst i kurs när jag inte är hemma, det är bara att inse att det fallit på min lott i familjen nu när tjejerna inte bor hemma längre att ska det vara puffat och tänt så är det jag och ingen annan som får göra det
 annars är det taklampa på som gäller
Se bild 2 tex.. jag menar hus svårt kan det vara och fixa till kuddarna när man går där ifrån.
för mig går det per automatik

Visst tänder vi mycket ljus nu när mörkret kryper inpå allt tidigare och tidigare och oj så mycket mysigare det blir då... fast idag är det något ute som lyser med..
Strålade höstväder 
kramar
A-C

12 kommentarer:

Nordingården sa...

Hallå A-C, ja, ha, ha, så ÄR det, det skulle inte bli mysigt alls om inbgte vi fanns:)När jag varit borta hemifrån ett tag kan kuddarna var borttagna fr soffan, självklart har inte ett enda ljus tänts och inga smålampor är det heller, möjligtvis ngn taklampa! Märkligt fenomen... vilken ovanlig o fin rostig ljusstake du hade där! Mari.

Mitt hvite hus sa...

heisan

herlige puter og den lysestaken var bare så herlig..

ja slik er det her også.. en kveld jeg kom hjem hadde han tent lys... jeg måtte spørre om hva som var skjedd....hihi...

men vi får lage det kosleig når vi er hjemme..


ønkser deg en fin uke 0)

klememr

envilsenloppa sa...

Ja du , tänk att jag har samma problem .
Jag hade drillat Fille 16 år , han var en kuddpuffare av hög rang . Men nu har han börjat på fryshuset och flyttat tillbaks .
Så nu sitter jag här i min knöliga soffa :-(
Att det ska vara så svårt !!
Kraaaaaam

junhe sa...

*hihi* det låter som hemma hos mig... min man tänker inte på att "mysa" till det när han kommer hem, men han uppskattar när jag gör det. på höst/vintern när jag kommer hem tänder jag nästan uteslutande alla ljus och smålampor, tänder ett doftljus och sätter på lugn musik. vid något tillfälle förra året när jag kom hem sent från jobbet, lyste den lilla myslampan i fönstret och jag höll på att få en chock när jag kom in. min man hade tänt ljus och lampor och satt på mysmusik, så undrens tid är inte förbi =)
när jag frågade varför han "mysat" till det (eftersom han inte gjort så här tidigare på 12 år) sa han bara att han uppskattar när jag gör det och nu ville han överraska mig eftersom jag kom hem sent! vilken guldklip till man, man har =))
kram & hej// junhe

alegni sa...

i know, a-c. det är nog lika hos oss. kuddarna ligger huller om buller varje dag, och det är bara en som vet hur de ska ligga och hur man puffar upp dem igen...
kram
ingela

Lisas torp sa...

Ja du, det där med ha blick för hur saker och ting ser ut....verkar ju inte gälla alla människor...kan det dessutom vara könsbetingat?:)

Taklampsljus är väl dessutom det värsta som finns i ljusväg!!!
Snygg ljusstake!
Ha en fin dag - idag lyser ju solen!
Kram
Lisa

Mamma C sa...

Tror att detta är ett fenomen som det andra könet har. Sitter förmodligen i deras gener tror jag.
Kram mamma C

bakom berget sa...

Det konstiga är ju...Dom ser när det är, gjort. Men dom ser INTE att det inte, är gjort!
Mysfixat alltså! Konstiga figurer va!
Ha en fin kväll! Kram Åsa.

♥Franska Liljan♥ sa...

Är det bara jag som har lyckan att vara gift med en make som uppfostrats i godaste ljus-tändar & kudd-puffnings-andan???

Jobbar jag sent så mäts jag alltid av tända ljus, färdiglagad middag och nypuffade kuddar i soffan :-)

Maken säger själv att han vill ha det så fint hemma som jag visat honom att vi kan ha det :-)

Vi njuter båda av ljus & kuddpuffningar :-)

/Helena

Hem och Harmoni Marie sa...

Jag kan inte låta bli att fnissa lite... det är precis likadant hos oss.
När jag går o lägger mig för natten så måste jag puffa kuddar och vika ihop plädarna... om däremot min man går o lägger sig senare så ser det ut som sjutton när man kommer upp på morgonen... :)
Ikväll efterfrågade han faktiskt en kuddfri zon, detta efter att jag fått paket från HM idag med nya kuddfodral (bla två likadana som du visar)... :)

Ha det gott, kram Marie

Helena sa...

Hej!
Igenkänningsfaktorn är enormt hög!
Undrar varför det är så som du beskriver? Men att det är så är ställt bortom allt tvivel. Fnissade för mig själv när jag läste ditt inlägg, det är väl en liten tröst ändå att man inte är ensam... Kram Helena

Jejje sa...

fin blogg och ljuvliga bilder:))tittar gärna in igen.-ha en underbar söndag